Vila mig i form

Hej hopp!
Lär ju vara en och annan läsare som är brutalt trött på mina ”hej hopp” hit och dit, men jag fortsätter ändå.
Under föregående helg var jag nere i Skåne för att springa observationstävling samt Swedish League. På fredagens medeldistans så levererade dessvärre kroppen ingen fart alls. Det jag kunde påverka däremot, dvs orienteringen, är jag nöjd över. En bom och några kanske mindre bra vägval men annars gjorde jag det bästa jag kunde. Formen är alltså ännu inte riktigt här, men jag känner mig trygg med en bra vinterträning i bagaget som jag hoppas kunna blomma ut lagom till 10-mila ;)

104-1

Sprinten och första deltävlingen av Swedish League var jag inte anmäld till då det kändes för tufft för mina känsliga ben att springa tre tävlingar på raken varav en hård sprint. Tog en jogg på Åhus strand i lördags morse och känslan var dessvärre inte alls bra. Benen sa nej. Mer specifikt smalbenen/vaderna/benhinnorna, vilka kändes som strama och stela klumpar. Efter att ha stått i solen och hejat på alla snabba sprinters så tog jag beslutet att inte springa långdistansen dagen därpå. Väldigt tråkigt såklart, speciellt eftersom jag köpt mig en underbar peanut butter bar som jag skulle få äta när jag kommit i mål (hehe skämt o sido). Känslan var ändå mest frustration över att jag haft problem med dem i över 2 år nu och inget verkar funka, förutom att inte springa då…

skåneswleague

När jag tyckte lite synd om mig själv unnade jag mig nytt lack för att göra naglarna fina ;) Som om det inte vore nog så kom Alftamammorna Josefine och Sara och bjöd på matlåda när jag lunkade runt på TC i söndags, sicka pärlor va!

Igår var jag och besökte en naprapat. Min tränare har gått hos honom sen hon var aktiv friidrottare och då min sjukgymnast jag brukar gå till inte hade tid förrän nästa torsdag (!) så bokade jag in mig hos honom. Domen: Jag ska vila mig i form. Kanske inte helt så men nästan ;) Benen mina har inte fått tillräckligt med återhämtning senaste månaderna och även fall jag springer extremt korta pass så sliter det ändå. Det blir alltså 100% vila nu dagarna innan Stigtomta (stafett) som jag ska springa på söndag och därefter ytterligare 4 dagar med vila…plus behandling. Kanske att jag får simma lite, göra någon arm- och magövning men absolut ingenting som belastar benen, shit!
När jag sa till naprapaten att det här kommer jag klara utan problem, så fick jag svaret att det kommer antagligen bli tufft och att man går igenom många faser när man inte tillåts träna trots att man är helt frisk. Då tände jag till lite extra och blev extra taggad på att ta mig igenom de kommande dagar med ett grymt starkt psyke. Jag tror att det är just utmaningar som gör att jag älskar det jag håller på med. Att visa att jag kan, inte bara för andra utan framförallt för mig själv. Det gör att jag går igång och liksom.

Jag kan ju inte annat än tro att det kommer komma ut något riktigt bra av det här. Om problemen fortsätter, kanske det starka psyket börjar svaja men det tar vi då. Just nu känns det riktigt bra och jag kommer minst sagt vara taggad till tusen att få komma ut i skogen på söndag och få göra det jag gillar allra mest. Om något mot förmodan skulle sätta stopp för det så överlever jag allt ändå. Orientering är mycket, men inte allt. 

Puss o kram!

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*