Min högsta önskan…

…är just nu att bli av med benhinneproblemen. För alltid. Jag vill kunna springa långt och länge, hur ofta jag vill. Det känns verkligen som en glorifierad verklighet och i princip ouppnåeligt. Jag har till och med blivit så van att jag knappt räknat det som någon skada.

Problemen har varit till och från under två och ett halvt år men under förra säsongen var det ganska så minimalt. Efter en vinter med ökad träningsmängd (totalt, inte i löpningen) och ett läger i Portugal där jag oklokt sprang betydligt mer än vad jag klarade av så har problemen varit löpande under hela vårsäsongen. Har träffat allt från sjukgymnast, naprapat, ortoped och läkare. Har inte helt löst problemet eller funnit den grundläggande orsaken riktigt än men jag tror och hoppas på att vi är på god väg! :)

10497442_10204102002417905_2001117562433323896_o

Älska, älska berg!

Ortopeden som jag för första gången träffade i måndags menade på att min pronation tillsammans med inlägg som inte stöder upp tillräckligt eller på rätt sätt gör att jag vid varje steg måste anstränga fötterna så pass mycket att dels den inre vadmuskeln får jobba något så fruktansvärt (är alltid öm där i jämförelse med de yttre, de verkar helt oberörda) och att benhinnorna får ta smällen. Dessutom blir liksom hela steget ”snett” vilket inte är bra. Jag förklara nog inte helt rätt men på ett ungefär i alla fall. Har såklart googlat lite (rättelse; en hel del) och löpsteget kan också vara en bidragande faktor. Återstår alltså att kolla in det med. I tisdags var jag hos läkarn för att ta en röntgen så vi kan utesluta stressfaktur…borde inte vara det men är väl ändå bra att kolla.

Nu väntar jag med spänning till den 13e juni då jag ska få mina nya inlägg. På fredag ska jag till naprapaten igen. Får se om han låter mig testspringa lite i Finland (tävla är bestämt att jag inte ska göra) eller om jag snällt måste vänta till den 10e juli vilket är 8 veckor efter 10Mila. Ska dessutom ändra anmälan på O-ringen från Elit till Kort…haha trodde jag aldrig i början av säsongen att det skulle bli så ”illa”. Konstigt nog känner jag mig faktiskt inte så ledsen eller deppig alls. Jag är tacksam om jag får träna något överhuvudtaget och om jag nu på något sätt kan lyckas bli av med benhinneproblemen så blir jag överlycklig. Borde i så fall fira med en resa till Schweiz eller nått…där det finns berg i alla fall, någon som är sugen? ;)

IMG_0669

Puss o kram!

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*