Operera?

Inget hej hopp idag inte. Idag är jag arg, arg och arg. Känns som jag bara står och trampar i nån jäkla mosse men inte ens det kan jag säga är bokstavligt. Ena dagen är det bra, rehabträningen (dvs styrketräning) funkar, jag kan springa i sisådär 20-30min. Sen är det dåligt, kan till och med göra ont när jag går. Jag vågar inte köra alternativträning för jag vet inte om det sliter mer eller inte och vill försöka få till de få löppass jag kan för att jag måste träna på löpsteget. Suck…jag vet inte vad jag ska göra. Motivationen är på botten och antal träningstimmar lika så. Var hos en läkare för nån vecka sen och han sa att han kunde operera (benhinnorna alltså). 75% att det blir helt bra. Jag vet inte. Någon som vet?

Tacka vet jag att träffa dessa grymma pinglorna igår. Så himla töntig men blev starstrucked…helt stum.

  • Moa Gustafsson - Hej Anna! Jag har följt dig och dina benhinneproblem ett ganska långt tag nu och jag blir ledsen med dig när det inte går som du vill. Jag vet själv hur det är att vara skadad och det suger. Man försöker och man försöker allt för att hitta en lösning men när det ändå inte blir bra känns allt hopplöst.

    Jag kanske inte är rätt person att säga detta, jag kan inte hela historien, jag är inte physioterapeut eller någon annan typ av kunnig person men jag har haft problem med min benhinnor.

    Jag precis som du började löpträna mer och i samma veva bli upplyst av att ett snyggt löpsteg är bra. Detta var inte den bästa kombinationen. Från att inte ha sprungit så mycket till att springa mer och då på ett helt annat sätt än vad jag var van vid medförde problem så som ömma benhinnor och knän.

    Jag sprang alltså med ett nytt löpsteg och använde svaga ovana muskler istället för att springa med mitt naturliga steg och mina starka muskler. Ovetandes om detta tränade jag alternativt för att bli av med problemen men sedan när jag gick tillbaka till löpningen fick jag fortfarande ont… Varför?!? tänkte jag, varför varför varför? Såhär fortsatte jag att träna länge, tillslut gick det över och det är inte förrän nu jag insett att problemet kanske låg i att jag försökte pressa fram ett snyggt löpsteg.

    Det jag försöker säga är alltså att det kanske inte är så viktigt att få till ett bra löpsteg direkt. Låt ditt naturliga löpsteg ta över, vänj dig vid att springa mer med dem för att sedan ändra löpsteget sakta men säkert.

    Men som sagt, jag kan inte hela din historia och jag antar att du kanske redan tänkt dessa tankar och pratat med din tränare/sjukgymnast om det. Men jag vill att du ska kunna träna alla de pass du önskar så jag kan inte undgå att skriva detta till dig. Jag hoppas verkligen att det löser sig!

    Hoppas du inte tar illa vid, jag vill som sagt bara att du ska kunna springa ohindrat.

    /MoaReplyCancel

    • Anna - Hej Moa!
      Haha jag tar verkligen inte illa upp, blir ju glad när folk försöker hjälpa mig och att du tar dig tid till att skriva så långt som du gjort :) Jaa det känns som jag gjort i princip allt och löpsteget är då en sak jag inte testat att ändra på så det håller jag på med nu. Grejen är att jag har fötter som pronerar + ett löpsteg där jag sätter fötterna långt framför mig + hälen först…summan av detta blir att underbenen får ta ALL vikt. Låter i alla fall logiskt när sjukgymnasten beskriver det så. Sen har jag dessutom inte använt rumpan alls mycket när jag löper, och det är ju den som typ ska styra steget haha. Så fokus är inte att få ett ”snyggt” löpsteg utan ett löpsteg där jag använder just RÄTT muskler och har fått hjälp med vad jag ska tänka på för jag vet också av egen erfarenhet att om man gör fel så kan man få ont på andra ställen ;)
      Kram!ReplyCancel

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*