10-mila Damkavlen

10-mila är över för i år. Det känns så märkligt. Aldrig tidigare har jag inför varit så insatt i denna stafett, aldrig tidigare har jag känt en sån jäkla glädje att få åka iväg och tävla. Det var något extra just den här stafetten. Vi har alla tränat inför årets första stora mål, just 10-mila, och den tiden innan har bara flugit förbi. Rätt var det va så satt vi på bussen påväg till arenan, jag skulle få springa tillsammans med mina bästa vänner i laget, helt sinnes!

Jag blev tilldelad förstasträckan i andralaget. Tidigare under säsongen då vår coach frågat mig vad jag velat springa har jag svarat att jag kan tänka mig att springa alla utom just den. Men, med en del återbud och skador och skavanker i laget blev det den sträckan ändå. Först fick jag panik men sedan blev jag jäkligt taggad. Formen har känts bra och som tur var så sprang jag första även på Stigtomta vilket var en positiv upplevelse!

Skärmavbild 2015-05-11 kl. 14.20.44

Fysiskt: Not so awesome. Tekniskt: Pretty awesome. Mentalt: AWESOME.
Så skulle man kunna sammanfatta det ;) Jag var rätt nervös innan, det var jag, men framförallt så kände jag just den glädjen man vill känna, ville bara ut i skogen och göra det jag gillar allra mest! Huvudet var med mig, tekniken klarade jag nästan galant men kroppen var inte som den varit tidigare. Tränade ganska hårt veckan innan 10-milaveckan och jag kände mig tyvärr lite för sliten efter den tror jag. Kroppen svarade inte alls på tisdagens intervaller och det var nog nästan att jag var påväg att bli krasslig. Jag hade dock förhoppningarna om att det skulle kännas bra ändå när det väl var dags men benen ville mer än resten av kroppen…

Skärmavbild 2015-05-11 kl. 14.22.58

Jag kände under loppet att det inte gick fort men jag orkade verkligen inte springa snabbare. Vid varvningen ville jag bara stanna, så jäkla ont gjorde det i bröstet! Som tur var så gick orienteringen desto bättre och på slutet lyckades jag tom orientera ifrån alla löpare jag sprungit med vid varvningen. Helt plötsligt var jag ensam, haha! Väl i mål kändes det som att allt var en dröm, kom knappt ihåg loppet…tror det var ett rätt bra tecken ;)
Men, trots att jag inte lyckades få nån toppform och att det var sjukt kämpigt så är jag som en aning orutinerad förstasträckslöpare nöjd med genomförandet, framförallt var det jäkligt kul! Vad de andra tjejerna lyckades med är helt sinnes dock…!

Med en tuff start för förstalaget så fick KB the king gå ut ca 7 min efter tät, hon visade verkligen att coach Hasse valt rätt att sätta henne just där och plockade nästan 100(!) placeringar och var 30sek från bästa sträcktid, WOW! Bodil och Frida som sprang 2a och 3e sträckan i mitt lag gjorde bra ifrån sig. Deras stabila insatser ledde till att Moa på 4e sträckan fick gå ut 15 sek bakom ingen mindre än Simone Niggli! Vi trodde att nej, det går inte, men fasiken tror ni inte att den snabbe jäkeln (Moa alltså…) lyckas springa ikapp och haka sig fast. Alltså, jag blir helt matt så impad jag är, så kul var det att stå vid varvningen och heja på henne! Hela vägen in i mål och vips så låg vi topp 20 (notera att Moa fick bästa sträcktid!). Agnes the one and only som haft kämpigt med knäskada och diverse hela våren fick uppdraget att gå ut på sista sträckan i mitt lag. Inte en lätt uppgift när man känner att man fysiskt inte når upp till löparna runt omkring en men ååh va hon va grym och tog oss in på en 30e plats till slut, VI ÄR GRYMMA!

Detta är bara början people. Vi är på G och tillsammans kommer vi göra stordåd en dag. Denna stafett gav oss en rejäl dos av erfarenhet, glädje och gemenskap. Totalt sätt blev resultaten på både dam- och herrsidan under förväntan men tillsammans så blev det en så himla lyckad helg ändå. Vi vet att vi kan och är enormt sugna på mer, next up: Jukola!

  • KB - Shit hvilken omtalese man fikk her!! Takk snupp :*
    Du er grym som alltid!!!ReplyCancel

    • admin - Haha u are worth it babe! Tack hörröö :* KING film!!ReplyCancel

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*