Då var det dags att sammanfatta den sista helgen med Swedish League; finalen uppe i Umeå. Rent resultatmässigt har jag på Swedish League (och andra tävlingar med) inte haft något speciellt mål så att ta flyget upp till Umeå var framförallt för att få springa i fin terräng som jag aldrig tidigare löpt i samt att samla på sig lite erfarenheter ;)

Swedish League E6 Medel (2)

Medeldistansen var minst sagt en utmaning. Jag kände mig dock så pass förberedd jag kunde vara och i jämförelse med förra helgen hade jag en bättre inställning och tävlingskänslan fanns allt där. Jag vet inte riktigt om borde vara nöjd eller ej över loppet. Tre misstag blev det varav en av dem gick upp mot 2 min… förutom det orienterade jag riktigt bra. Kom ikapp två tjejer och fasen vad det är en utmaning mentalt att hålla ihop det då, kanske därav så stor bom. Men placeringen är jag i alla fall nöjd över, 19e plats och utan de bommarna hade jag ”bara” varit 5 min efter. Otroligt rolig och fin terräng var det i alla fall, plus att det blev fint väder perfekt till att vi anlände till TC, king!

sl-umeå

Vi var sju kämpar från klubben som åkt upp för att tävla i Umeå. Mycket gott häng och mat blev det hela helgen! Forsbergskan levererade ju stort som kom tvåa på medeldistansen och till slut på en sjätteplats totalt, så bra! Vi hittade restaurangen Vezzo, en ”kopia” av kedjan Vapiano och the place to be in Umeå. Alltså, typ den godaste pizzan jag ätit i hela mitt liv, dröm.

62

Jaktstarten, herregud vilken resa! Har skrivit längsta utläggningen i kartarkivet (vem fasen orkar läsa det?) men det är väl mest för min egen skull :). Börjar i alla fall katastrofalt med att bomma ettan med såpass mycket att masstarten som startade 3min efter nästan kommer ikapp. Så småningom gör de såklart det och det blir intensiv klunglöpning ända fram till 12e kontrollen. Där bestämmer jag att nu fasen måste jag göra något för att bli av med klungan, tar mycket bättre utgång från kontrollen och bestämmer mig för ett vägval som kanske inte är det snabbaste men möjligen säkrare då jag kände direkt när jag såg 13e ktr att det här är en typisk kontroll att bomma när man löper i klunga. Vi var nu fem tjejer men jag blir som sagt ensam ett tag men sen dyker två av dem upp och de hakar på mitt vägval. När jag ska klättra upp och ta ktr ser jag Emma i klubben löpa ner från den. Nästa ktr är en långsträcka och ja, vägvalet blev väl inte så bra men jag löper på (nu ensam) och kör riktigt bra fram tills kontrolltagningen där det när jag kommer dit är hur många som helst som löper runt och letar efter den (bl.a. Emma & Viktoria). Jag blir osäker men ja, sen visar det ju sig att den sitter där de sprungit runt och letat. In mot varvningen är vi fyra tjejer, jag tar sportdryck och inbillar mig att jag får en kick igen, Elin Pettersson ropar ”tjötta det sista nu, Anna”. Jag bestämmer mig där och då att jag SKA fasen vara först i mål av oss fyra, det finns inget annat!

Jag lägger i en till växel, orienterar som en KUNG och helt plötsligt är jag ensam! Är dock inte helt säker och vågar inte titta bak men ååh vad det va skönt att slippa spurta haha, och framförallt att jag lyckades orientera och löpa ifrån de andra. Det blev alltså en grym avslutning på en katastrofal inledning, häftigt att man mentalt kan bestämma och styra så pass mycket och kul att jag lyckades lägga i en till växel trots att jag aldrig sprungit en så lång bana i det tempot i hela mitt liv. En 24e plats blev det vilket innebar att jag tappade två placeringar…det var ju såklart lite tråkigt. Men resultatet spelade faktiskt inte så stor roll :)

Jag kan med glädje sammanfatta denna våren och framförallt Swedish League med att jag har lärt mig så otroligt mycket! Tre långdistanser vilka alla varit längre än jag någonsin sprungit i hela mitt liv på en tävling, utmanande orientering, situationer där jag fått testa mina mentala styrkor och ja, en väldans massa roligt häng tillsammans med klubbkamrater och alla andra orienterare :) Nu tar jag en mental paus från allt som heter tävling (dock ska jag springa både i helgen och nästa men det blir för skoj!) innan jag laddar om inför årets andra stora mål, Jukola!

Långhelgen är slut och med det är tre ytterligare etapper av Swedish League avklarade. En tuff helg för mig, framförallt mentalt, och jag kan än en gång konstatera hur otroligt mycket kvar det finns att lära. Vägen är lång men den är otroligt kul!

Klicka på kartorna för mer analys…

61

Sprint i Säter stod först på programmet. Sedan november då jag senaste gången sprang en sprinttävling har jag endast hunnit med två ynka sprintträningar. Senaste var dock riktigt bra och lärorik så lite tycker jag faktiskt att jag har förbättrat, men det finns väldigt mycket att jobba på. Inte minst fysiskt har jag en lång bit kvar till att vara bland de främre i resultatlistan. Några missar blev det men kul var det i alla fall, det tar jag verkligen med mig! :)

58-23

 

Medeldistansen, den jag mest såg fram emot! Skulle kunna börja diskutera hur kartritaren valt att rita det ”vita” området mellan 10an och 11an men jag känner att den diskussionen har florerats tillräckligt nu de senaste dagarna ;) Att bomma hälften av alla kontroller är jag INTE nöjd över. Hade ingen tävlingskänsla riktigt innan start, trodde kroppen skulle kännas kass men det gjorde den inte vilket ledde till att jag hetsa lite för mycket och tittade alldeles för lite på kompassen. Är dock nöjd över att jag kunde minimera misstagen så mycket som jag gjorde, kunde sett betydligt mycket värre ut om man säger så…
592

Långdistansen. En del positivt men har verkligen svårt att se det när jag tittar på loppet i sin helhet. 2an är jag grymt nöjd över att jag fick så pass bra. Dock lämnade jag kvar huvudet där så nästa kontroll blev ju en flopp, usch och fy! Långsträckan bestämde jag direkt att jag skulle gå vänster, kände att det verkligen var det snabbaste och nöjd sprang jag iväg. Dock har ju Anna Wallin en hel del svårigheter med att hålla riktning tydligen så helt plötsligt är man på helt fel sida om sjön, förbannat. Vid varvningen var man en yr höna och började springa in på spurten haha, herregud. Det huvudet (och kroppen) hade behövt då var lite vätska men icke, mitt i allt kaos glömde jag ta det så resten av banan var man inte riktigt med. Förstår inte hur jag lyckades ta kontrollerna ändå så pass bra som jag gjorde haha. Nästa gång ska jag pusha på lite mera, borde varit tröttare när jag kom i mål! Att ta vätska kan ju också vara smart att tänka på.

11000676_824778140930667_6286078770984270768_o

Första gången Ms Unknown blir fångad på bild. Måste ju älska looken man har efter 10km i 2 grader och snöblandat regn ;)

Ett ord: Legendariskt!
Ingen kan väl ha missat att vi var 10 tjejer i klubben som tillsammans utgjorde lag 4 på 10-milakavlen? Trodde inte det va ;) GMOKbabes spöade skiten och blev bästa damlag! Hehe vi kanske inte var först över mållinjen men vi tog minsann alla kontroller! Laget såg ut som följer: Moa Enmark, Viktoria Erntsson, Kristine Berglia, Agnes Leo, Frida Nero, Ella Wallinder, Bodil Halvarson, Jag, Judith Wyder & Emma Bergman. Efter lite strul hit och dit blev det alltså en 12,5km sträcka för mig, pust! Efter damkavlen var jag helt körd verkligen…låg halva natten med extrem huvudvärk och innan jag skulle sticka ut klockan 8 på morgonen för att löpa min sträcka så var kroppen inte alls på hugget. Men! Mina grymma, starka tjejer hade tagit sig runt hela 7 sträckor. Kristine på långa natten i nästan 2,5h (världsbäst bild på instagram som jag såg när jag vaknade vid 3 på morgonen) och Moa på förstasträckan med allt vad det innebar (se nedan!) osv, så nej, jag kunde inte svika dem! Det blev att jogga runt en bana som faktiskt var längre än vad jag någonsin löpt på tävling haha. Men jag tog mig runt och vi fick placering 176 till slut av 257 godkända lag. The true dreamteam är allt GMOKbabes!!

Skärmavbild 2015-05-11 kl. 20.36.28

Skärmavbild 2015-05-11 kl. 20.53.31

10-mila är över för i år. Det känns så märkligt. Aldrig tidigare har jag inför varit så insatt i denna stafett, aldrig tidigare har jag känt en sån jäkla glädje att få åka iväg och tävla. Det var något extra just den här stafetten. Vi har alla tränat inför årets första stora mål, just 10-mila, och den tiden innan har bara flugit förbi. Rätt var det va så satt vi på bussen påväg till arenan, jag skulle få springa tillsammans med mina bästa vänner i laget, helt sinnes!

Jag blev tilldelad förstasträckan i andralaget. Tidigare under säsongen då vår coach frågat mig vad jag velat springa har jag svarat att jag kan tänka mig att springa alla utom just den. Men, med en del återbud och skador och skavanker i laget blev det den sträckan ändå. Först fick jag panik men sedan blev jag jäkligt taggad. Formen har känts bra och som tur var så sprang jag första även på Stigtomta vilket var en positiv upplevelse!

Skärmavbild 2015-05-11 kl. 14.20.44

Fysiskt: Not so awesome. Tekniskt: Pretty awesome. Mentalt: AWESOME.
Så skulle man kunna sammanfatta det ;) Jag var rätt nervös innan, det var jag, men framförallt så kände jag just den glädjen man vill känna, ville bara ut i skogen och göra det jag gillar allra mest! Huvudet var med mig, tekniken klarade jag nästan galant men kroppen var inte som den varit tidigare. Tränade ganska hårt veckan innan 10-milaveckan och jag kände mig tyvärr lite för sliten efter den tror jag. Kroppen svarade inte alls på tisdagens intervaller och det var nog nästan att jag var påväg att bli krasslig. Jag hade dock förhoppningarna om att det skulle kännas bra ändå när det väl var dags men benen ville mer än resten av kroppen…

Skärmavbild 2015-05-11 kl. 14.22.58

Jag kände under loppet att det inte gick fort men jag orkade verkligen inte springa snabbare. Vid varvningen ville jag bara stanna, så jäkla ont gjorde det i bröstet! Som tur var så gick orienteringen desto bättre och på slutet lyckades jag tom orientera ifrån alla löpare jag sprungit med vid varvningen. Helt plötsligt var jag ensam, haha! Väl i mål kändes det som att allt var en dröm, kom knappt ihåg loppet…tror det var ett rätt bra tecken ;)
Men, trots att jag inte lyckades få nån toppform och att det var sjukt kämpigt så är jag som en aning orutinerad förstasträckslöpare nöjd med genomförandet, framförallt var det jäkligt kul! Vad de andra tjejerna lyckades med är helt sinnes dock…!

Med en tuff start för förstalaget så fick KB the king gå ut ca 7 min efter tät, hon visade verkligen att coach Hasse valt rätt att sätta henne just där och plockade nästan 100(!) placeringar och var 30sek från bästa sträcktid, WOW! Bodil och Frida som sprang 2a och 3e sträckan i mitt lag gjorde bra ifrån sig. Deras stabila insatser ledde till att Moa på 4e sträckan fick gå ut 15 sek bakom ingen mindre än Simone Niggli! Vi trodde att nej, det går inte, men fasiken tror ni inte att den snabbe jäkeln (Moa alltså…) lyckas springa ikapp och haka sig fast. Alltså, jag blir helt matt så impad jag är, så kul var det att stå vid varvningen och heja på henne! Hela vägen in i mål och vips så låg vi topp 20 (notera att Moa fick bästa sträcktid!). Agnes the one and only som haft kämpigt med knäskada och diverse hela våren fick uppdraget att gå ut på sista sträckan i mitt lag. Inte en lätt uppgift när man känner att man fysiskt inte når upp till löparna runt omkring en men ååh va hon va grym och tog oss in på en 30e plats till slut, VI ÄR GRYMMA!

Detta är bara början people. Vi är på G och tillsammans kommer vi göra stordåd en dag. Denna stafett gav oss en rejäl dos av erfarenhet, glädje och gemenskap. Totalt sätt blev resultaten på både dam- och herrsidan under förväntan men tillsammans så blev det en så himla lyckad helg ändå. Vi vet att vi kan och är enormt sugna på mer, next up: Jukola!

  • KB - Shit hvilken omtalese man fikk her!! Takk snupp :*
    Du er grym som alltid!!!ReplyCancel

    • admin - Haha u are worth it babe! Tack hörröö :* KING film!!ReplyCancel

FINALLY!
Tillsammans med min bästa vän har det äntligen blivit dags att att flytta hemifrån. Vi har sökt och sökt hela hösten och vintern. Nu till slut har vi fått en trea i Studiegången, alldeles vid utkanten av Skatås, perfekt! 1a augusti är inflyttningsdatum just nu men eftersom jag är i Skottland då så ska vi försöka få den en vecka tidigare om det är möjligt. Ååh, jag kan inte fatta att det är sant!

En bild från Sälen i somras passar bra, för det var just där jag och Agnes lärde känna varandra på riktigt och blev bästa vänner hihi, dock ett år tidigare på Junior Camp. Vi är så läskigt lika ibland, the blond me skulle man kunna säga haha! Vet inte hur många gånger vi tänker exakt samma sak ;) Nu gäller det att spara pengar så vi kan göra vår trea till den allra (så gott som) finaste!

LZ2A4514web2

För övrigt borde ni kolla in Twitter…the true dreamteam is published! HÄR

Så var en intensiv träningsvecka till ända. Har inte blivit överdrivet många timmar men sju OL-pass på fem dagar är en aning mer än vad jag brukar köra. Brukar bara springa två dagar irad men det har funkat riktigt bra att springa så här pass mycket. Fått grymt bra teknikträning!

I lördags sprang jag Skärmenträffen, eller bioträffen borde den kanske heta? ;) Det delades ut gratis popcorn till alla deltagare, KING! Dem var extremt goda dessutom, måste varit de godaste popcornen jag ätit i hela mitt liv! Själva loppet gick inte riktigt som jag ville dock. Benen mina var trötta (vilket i och för sig inte förvånade mig) och så även övriga kroppen. Gjorde ingen jättebom någon gång men många smågrejer som var rätt irriterande. Som tur var fick jag revansch direkt på eftermiddagen då vi på vägen hem sprang ett pass till i Uddevalla. Var osäker på om jag verkligen skulle springa ett pass till men då Anna erbjöd sig att följa upp mig kunde jag ju inte banga ;)

Det blev en riktigt kanonpass! Tanken var att jag skulle ta det lugnt och försöka hålla ett jämnt tempo men benen var typ piggare än under tävlingen tidigare samma dag så det blev inte så jättelugnt ändå hehe. Tekniken gick verkligen kanon och det var jättekul att få uppföljning av Anna, hade gärna haft henne bakom ryggen på varenda pass efter detta, haha! Karta från den träningen hittar ni HÄR.

5 dagar kvar… och lagen har tagits ut. Med en hel del skador och återbud så blev det inte riktigt vad jag hade väntat mig, eller snarare helt emot det jag trodde jag skulle springa. Är nervös som attans men samtidigt så jäkla taggad. Sista 10-mila träningen genomfördes igår och det flyt jag hade under första slingan samt passet med Anna är det jag tar med mig in i denna 10-mila vecka. Kroppen har känts riktigt bra nu i tre veckor och jag ser ingen anledning till att den inte skulle göra det på lördag, med det är jag trygg. En liten formtoppning är såklart vad jag hoppas på dessutom så ska se vad jag kan få ut med lite snabba och kortare pass nu i dagarna innan, here we go!