Hejsan!
Innan en ytterligare analys av första Swedish League helgen så blir det en liten update från dagens tävling. Medeldistans på en karta jag innan start inte såg jättemycket fram emot att springa på men den överträffade allt mina förväntningar. Banläggaren hade minst sagt tänkt till och det var faktiskt en riktigt bra bana. Mitt lopp är jag inte nöjd över dock…placeringen var desto bättre! 5-6 bommar på 15 kontroller är inte riktigt något att skryta med. Jag var trött i benen, har sprungit rätt mycket denna vecka redan så det var inte så konstigt heller. Hade bra fighting känsla och tryckte på så mycket jag kunde ändå och det är jag nöjd över. Fokuset var till viss del rätt bra men kompassen var inte med mig alls, måste träna mer riktning!!

Nu till en annan sak. Det är verkligen sällan jag blir riktigt arg, men idag kokade hela jag!
7 priser delades ut i D21 idag, wow tänkte jag! Kom trea och fick en köksmaskin som man kan göra smoothies och soppor i typ, vilket jag blev glad för. Kristine som kom etta fick en frukost för två på Scandic och tvåan fick ett presentkort på SMsport på 250kr. Bra priser! Sedan var det dags för H21…
Ola i klubben vann men hade hunnit åka hem så jag fick gå fram och ta hans pris. Vad som låg framför mig nu var följande: 3 presentkort på SMsport varav det högsta värdet låg på 700kr och det lägsta 250kr. Utöver detta var det inte bara ett, utan två frukost vouchers på Scandic plus en mängd andra prylar. Ni får ursäkta mitt uttryck men vad f*n hände här?! Om inte detta vore nog så bestod prylarna i D21 av en köksmaskin, bodylotion, kryddset och olivolja. Saker som man tyvärr skulle kunna definiera som ”tjejiga”…

Att H21 ska få fler priser utdelade tycker jag är rimligt, i de fall då de är fler löpare i klassen, vilket de ofta är. Men, att värdet på priserna ska skilja så mycket förstår jag överhuvudtaget inte alls, hur är det rimligt? Alltså seriöst, detta är 2015, har vi inte kommit längre än så här? Det låter kanske konstigt men jag känner mig faktiskt kränkt. Varför skulle H21 vara så mycket mer värda än D21, jag ser verkligen ingen anledning alls till detta?! Jag tycker åtminstone de tre första priserna ska vara likadana i båda klasserna, speciellt när det kommer till presentkort som har ett precist värde.

Det var en rent ut sagt förbannad Anna som åkte hem från dagens tävling. Som tur är en lite gladare nu efter fyra avsnitt av Vänner och lite choklad, livets terapi som alltid gör en på bättre humör :) Imorgon är det dags för mer tävling och på Söndag är det sista 10-mila träningen. Endast en vecka kvar nu, som jag är taggad!

Då var de första Swedish League tävlingarna avklarade, och så även min debut som senior på riktigt stor tävling här hemma i Sverige. Tänkte sammanfatta lite vad båda dagarna erbjöd men första analysen blev så lång så delar upp det i två inlägg ;)

Långdistansen
På vägen till tävlingen (vi åkte tidigt i lördags morse) så insåg jag att jag nog aldrig i hela mitt liv sprungit en så lång bana som jag skulle göra. Har aldrig sprungit något Ultra SM och långdistansen i Portugal tidigare i år (som mätte 12km) sprang jag aldrig runt pga min hälsena. Så ja, jag var lite pirrig innan start. Det var inte bara en stor tävling med extremt bra konkurrens utan en stor utmaning för mig att klara av. 11,3 km lång bana i en riktigt tuff terräng med långsträckor som hette duga, det var vad som väntade.

De senaste två veckorna har kroppen känts riktigt bra. Något som alltid varit min starka sida, själva orienteringen, har dock gått lite sämre. Kanske för att jag kunnat hålla lite för hög fart än vad jag klarar av att orientera i. Hur som så visste jag inte huruvida kroppen skulle klara av att springa en sån här lång bana, men jag tycker jag hade en bra inställning och för att göra det ännu tydligare skrev jag ner några viktiga hållpunkter, framförallt för att jag verkligen ville att orienteringen skulle sitta efter en period med lite sämre genomföranden (fokus måste jag alltid kämpa med plus att jag har en del förbättringspotential gällande riktning). Det funkade faktiskt riktigt bra för mig! Hjärtat är viktigast såklart ;)

Loppet började bra, fick ettan perfekt vilket fick mig att slappna av. Tvåan gick inte riktigt hundra ser jag nu i efterhand men väl då tänkte jag inte så mycket på det misstaget. 3an kom, en enormt lång sträcka. Jag tror jag hade inställningen om att i den här terrängen ska man inte springa rakt på, dumt tänkt. Ett vänstervägval var min första tanke och det tror jag inte hade varit så dåligt för min del…men så väljer jag höger?! Helt orimligt och dåligt vägval. Tappar nästan 3 min på detta och inser mitt misstag under vägens gång men jag lyckas ändå hålla mig positiv och utför vägvalet så gott jag kan ändå. Får kontrollen bra och ser en bit framför mig att Kristine som startade 2 min efter mig har kommit ikapp (eftersom jag inte bommat nått inser jag att jag tappat minst 2 min på mitt vägval) men jag stressar inte upp mig över det och håller mig fortsatt positiv. Till 4an kommer jag ikapp henne då hon bommar och jag får kontrollen före henne. Till 5an och 6an ligger hon före men till 7an och 8an orienterar jag lite bättre och får kontrollerna först :) Nästa långsträcka springer vi ihop i början men på mitten ungefär springer jag helt konstigt och blir ensam, kommer dock sen ikapp igen då Kristine även hon springer lite konstigt, ja vi tappade allt några min båda två på den sträckan. Till 10e springer jag väldigt konstigt igen och tappar hennes rygg, jag tar en gel jag fått av Raffael då jag ser att det är en vätskekontroll, perfekt!

Här lyckas jag dock stuka upp min fot igen, f*n!! Får gå till 11an men med ny energi och en viss envishet så fortsätter jag löpa. Tar stig till 12e för att vara snäll mot foten och resten av banan, trots med krafter kvar (tack Raffael!!) får jag hålla igen lite. Fokuset svajar lite och jag gör en rätt stor bom på 13e kontrollen, även 15e går jag lite osäkert men blir ingen jättebom.
Oj vilken analys men ja, jag är SÅ stolt över mig själv att jag tog mig runt och på hela 20 kontroller gör jag bara en riktig bom. Långsträckor är något jag behöver jobba på, och själva distansen med dessutom. Kroppen kändes även förvånansvärt stark och jag upplevde att jag kunde hålla samma tempo hela banan. Detta gav verkligen mersmak och även fall jag var riktigt trött efteråt så ville jag ha mer! Det var så jäkla kul och även fall det var sjukt tufft så njöt jag under hela banan! :)

Klicka på bilden för att komma till kartarkivet :)

Vinterträningen har gått bra, bättre än någonsin. I december var jag i mitt livs form men efter influensan i början av året har det gått segt. Förr förra veckan tränade jag trots den stukade foten på med mycket alternativ träning och det blev över 12 träningstimmar. Förra veckan körde jag hyfsat hårt men mer löpning vilket innebar lite färre timmar. Var rätt trött i musklerna i princip hela veckan och under torsdagens 10-mila träning trodde jag innan start att jag knappt skulle orka runt. Så blev det inte! Trötta muskler blev efter startögonblicket till lätta ben. Jag kunde hålla förhållandevis hög fart utan att ta i så mycket och det blev ett riktigt härligt pass nere i Labacka! En del småbommar men också vissa delar med bra flyt.

Igår var det dags för Stigtomtakavlen. Nu i efterhand insåg jag att det faktiskt var första ”riktiga” stafetten för mig i år. Svartnatta räknas inte helt med hehe ;) Jag blev satt på första sträckan i tredjelaget. Långt ifrån min favoritsträcka. Kan ärligt talat föredra vilken som utom just den. När jag var mindre löpte jag den sträckan en del och tyckte det var kul men på senare år när man har långt ifrån samma fart som de andra snabblöpta tjejerna så springer jag hellre en sträcka där man får lite mer göra sitt eget lopp. Det var lite blandade känslor innan start. Även fall jag inte älskade sträckan jag fått så var jag samtidigt laddad (och väldigt nervös) på själva utmaningen. Kände mig lite seg innan start men tänkte på torsdagens pass då jag innan start var helt död i benen och hade ändå förhoppningen om att jag skulle ha samma känsla nu väl ute i skogen som jag hade då.

45

Kartarkivet är uppdaterat med massa kartor nu så in och kolla! ;)

Starten går och jag blir förvånad direkt att jag orkar hänga med bra. Orienterar rätt och säkert (är med i draget men kan ändå fokusera på mitt eget) till första och andra kontrollen. Ligger 9a vid den men sedan gör jag bort mig. Det är ett litet diffust höjdparti vi springer på och jag vet att nu tappar jag fokus. Ändå fortsätter jag och följer efter de andra, vilket leder till att jag springer till fel gaffel, långt ifrån min egen. Jahopp då var det bara att börja jaga. Vid nästa radiokontroll ligger jag 32a…

Vid 10e kontrollen ställer jag dock till det igen, har gått lite för långt åt höger och går ut på fel höjd, en bom till… Nej orienteringsmässigt var jag riktigt besviken på mig själv när jag kom i mål. Lyckades dock plocka igen lite till en 17e plats och i jämförelse med tidigare stafetter de senaste året så sprang jag nu inte bara i ”ledet” utan kunde löpa om vilket var en jäkligt grym känsla. Äntligen börjar jag få lite fart i benen! Nu är jag så taggad på mera tävling och inte minst stafetter. Ett starkare psyke är vad jag behöver och den bästa träningen för det är nog allt att erfara det, vilket det mesta bygger på i orientering. Till veckan blir det lite lugnare träning men en hel del plugg och på lördag bär det av till Åmål och Swedish League. Fasar lite för den 11,3km långa banan vi har då…men utmaningar är roliga och jag är peppad!

Hejsan!
Ligger just nu ner i min säng, helt utmattad i varenda muskel i kroppen (känns det som). Idag blev det ett långpass som heter duga. Min tanke var först att köra två pass; ett löp och ett alternativt. Efter att ha snackat med min tränare Christin igår kväll fick jag rådet att köra en kombo istället och så blev det! Klockan 10 imorse tog jag cykeln och åkte innervägen mot stan längs motorvägen. Svängde förbi Örgryte där jag hämtade upp en klasskompis som ville med och löpa lite. Vi åkte till Skatås och sprang ett varv på grus8an, lagom chill tempo! Efter det fortsatte jag på egen hand och åkte genom Sävedalen ner mot Partille och Allum. Därifrån upp för den segaste backen någonsin mot Öjersjö och sedan hem till Mölnlycke. Jag var faktiskt rätt lagom sliten i musklerna redan innan men det är inget mot vad jag är nu, haha!

IMG_6601

Trött men glad! Hehe en typisk Anna-pose? Måste komma med nått nytt asså…

Det är verkligen den bästa känslan i världen, utmattningen efter ett riktigt tufft träningspass. Man har liksom ont och är trött på ett skönt sätt. Okej, att vara riktigt kär kanske slår den men efter det så kommer nog allt denna trötthetskänsla. För övrigt blev det rekord i antal träningstimmar någonsin denna veckan, det ni! ;) Resten av dagen ska jag ligga hemma och chilla järnet, försöka få lite plugg gjort och äta en smarrig middag, ikväll är det pappa som lagar.

Kram!

Ingen kan väl undgå att jag har en viss (rättelse; stor) kärlek för skor…man kan aldrig ha för många! Har en förmåga att alltid köpa i fel storlek dock hehe. Dessa beställde jag i minsta modellen men frågan är om de inte är lite stora. Får se om det blir ett byte eller om jag tar dem ändå, behövde ett par vita skor och dessa gillar jag mucho!LZ2A8266webLZ2A8272web

Om det är något jag borde ha blivit bra på är det att träna alternativt. Även innan jag fick problem med hälsenorna sprang jag inte mer än ca 4 gånger i veckan, detta pga mina benhinnor. Cykel, vattenlöpning och rullskidor är väl det jag hållit mig till mest. Dock tycker jag det är svårt att få samma känsla som i löpningen, att komma upp i samma flås och puls. Igår var jag ute och körde rullskidor, denna gång utanför Grus8ans vägar. Åkte från Mölnlycke fabriker och innervägen mot Göteborg via Delsjömotet. Dock stannade jag strax därefter då det kom en jädrans lång nedförsbacke ner mot Mölndal. Det blev bara 1h vilket är lite kort för ett rullskidpass kanske men ja, nu fick jag testat en ny väg att åka! Cykelbanan som gick hela vägen var riktigt bra och egentligen var det inga jättebranta backar men jag är verkligen så jäkla feg. Mitt utanför Burger King vid Delsjömotet är det en nedförsbacke med en sväng, där det precis är en utfart från en parkering, plus att en busshållsplats och avfart ut på motorvägen kommer. Jag vågade inte satsa utan tar hjälp av gruset på sidan för att bromsa lite. Dock råkar jag åka iväg med båda skidorna i diket vilket leder till att jag mitt framför ögonen på en cyklist ramlar platt framåt. Haha måste sett himla kul ut! Allt gick bra i alla fall, är helt oskadd och cyklisten frågade snällt hur det gick med mig :)
Nej, jag skulle vilja ha en cykelbana fri från bilar och annat där man verkligen kunde åka på. Helst inga stora nedförsbackar heller…men vart fasen finns det i Göteborg?

Prövade att springa igår. Gick dock inte helt som jag önskat och fick vända direkt. Gjorde ont i foten på ett sätt jag ansåg var lite för ont för att kunna stå ut med. Inte bara på sidan där jag stukade mig utan runt om hälen också typ, är inget proffs på stukningar alltså, ska det kännas så? Ska jag löpa ändå? Någon som vet? ;)

IMG_6603

Jag kan verkligen inte ta mig själv seriöst i dessa glajjor, haha! Snabba och grymma är de i alla fall!