Jag älskar orientering och att träna över allt annat. Det är det allra, allra bästa som finns och om jag hade varit tillräckligt bra hade jag önskat kunna göra det till 100%, alltså vara elitidrottare på heltid. Just nu har jag dock en rätt bra balans mellan träning och skola. Även fall jag kanske prioriterat träningen en aning för mycket framför skolan. Jag har ca en föreläsning om dagen, antingen efter eller före lunch vilket innebär att jag skulle kunna träna två gånger om dagen ibland. Jag hoppas kunna utnyttja detta i vår :)

Just nu känns det som att allt kretsar kring att ”inte bli sjuk”. Det är alltid det största målet inför säsongen och det känns som en utmaning varje dag att inte bli sjuk. Tror det har gått mig lite över huvudet men det är kanske inte så konstigt med tanke på att jag säsongen 2014 kom upp i hela 55 sjukdagar. Utöver det hade jag en hel del vilodagar och mina träningstimmar totalt var långt ifrån vad mina konkurrenter tränat. Jag vill ju det här så himla himla gärna, kan jag inte bara få vara frisk ett längre tag någon gång i alla fall så jag kan få försöka? I alla fall, tycker det är himla tråkigt att allt träningen ska kretsa kring är att hålla mig frisk :(

Slutet på året 2014 slutade helt underbart. December månad blev rekord i antal träningstimmar och jag hade under nästan 7 veckor kunnat följa träningsplaneringen till 100%. Och ja visst, det gav minsann resultat! Jag mådde hur bra som helst och hade aldrig känt mig så stark fysisk någonsin! Känslan i kroppen var helt enkelt underbar så inte undra på att man blir minst sagt förbannad nu när jag inte kunnat träna på hela 2 veckor. Att det aldrig ska få gå vägen. Jag vet att det är långt kvar till säsongen osv men jag behöver verkligen kontinuitet i min träning för att jag ska komma någon vart.

FullSizeRender 2

Det blir många throwback bilder hehe, när man helst vill vara någon annanstans än där man är nu är det lätt att det blir så. Här även denna som förra inlägget från O-ringen i somras. En frisk och glad Anna :)

 

Det är lite kul att jag har den här hemsidan dold. Blir som min egen lilla halvoffentliga dagbok (tanken är väl att jag någon dag ska göra sidan offentlig). Jag har en dagbok hemma med, är dock otroligt dålig på att skriva i den. Man borde göra det dock. jäkla kul att titta tillbaka och läsa om när jag var 16 år, hur man tänkte, vad man gjorde, alla detaljer osv som man kanske inte kommer ihåg.

Hur som helst. Jag är fortfarande inte frisk. Börjar bli lite deprimerad nu faktiskt. Körde styrketräning igår för har ändå varit pigg och så sen i lördags så trodde det skulle gå bra. Kroppen och musklerna var pigga och fräscha men huvudet var inte alls med så blev väldigt väldigt kort och lätt styrka. Hoppades så på att det skulle kännas bättre idag men icke. Min planerade löptur med korta inslag av intervaller (bara för att få upp pulsen lite) blir alltså inte av så sitter inne på mitt rum och gör i alla fall någon annan nytta i form av plugg inför tentan jag har på fredag. Jag tycker jag kan koncentrera mig ganska bra ändå och får mycket gjort…dock ligger jag lite väl sent i planeringen då jag förra veckan mådde alldeles för dålig för att orka göra någonting så blev inte så mycket plugg då.

Sjukt grå dag dessutom. Känns inte som det har blivit nå vidare ljust överhuvudtaget. Tittar igenom bilder från året och fick fram dessa från O-ringen i somras, desto ljusare var det då. Alltså den veckan, riktig svensk sommar och jag hade det så himla bra!

IMG_5361

Jag och fina fina Elin som jag sprang tillsammans med i Sjövalla. När jag bytte till GMOK gick hon och hennes syster Erica över till IFK så nu är vi rivaler haha! ;) Elin är en riktigt duktig tjej och jag tvivlar inte en sekund på att vi kommer få se henne på möjliga JVM i åren framöver.

 

År 2014 kunde inte sluta bättre än vad det gjorde. I hela 6 veckor hade jag hållit mig frisk, kunnat träna precis enligt plan och jag var verkligen i mitt livs form. Det känns konstigt att säga så men jag är verkligen i början av stegen. Vilket både ibland känns segt att veta att man har en väldigt lång väg att vandra. Samtidigt är det otroligt motiverande att känna att man utvecklas verkligen hela tiden. Det blev rekord i träningstimmar under december månad för året. Ja, ett bättre avslut kunde det alltså inte bli.

2015 har för mig träningsmässigt börjat katastrofalt. Just detta nu var det 9 dagar sedan jag tränade sist. Antagligen blev jag smittad av någon under min lilla tågresa ner till Malmö för att hälsa på farmor och sedan vidare till Agnes i Värnamo där jag firade nyår. Har filosoferat lite kring varför jag blev så pass sjuk. Tror det är en påföljd av flera olika faktorer. I vecka 51 hade jag haft en hård träningsvecka. Planen var att i vecka 52 köra en lugn, med ca 6-7h träning. Det blev lite mer än så (inte mycket men lite). Samtidigt så jobbade jag i en pop up store för Ice Bug vilket innebar mycket möten med människor. Några av mina kosttillskott var dessutom slut. Tror att kroppen helt enkelt var lite för nedbruten, jag behövde vila och det gjorde jag den dagen jag var på resande fot men just då som kroppen var extra känslig så kom någon elak bakterie och satte rot. Inte bra…

Har försökt hålla mig positiv. Jag hoppas att det inte tog allt för mycket på kroppen denna lilla sjukdomstid och att jag snart är på banan igen. Antagligen behövde jag vila. Men ändå, när man är på topp och det bara flyter på helt underbart bra så är ett sånt här avbrott en riktig pina. Imorgon är det ny vecka och då blir det en lugn sådan (vilket jag ska hålla mig till!). Börjar med lite styrketräning imorgon för att snällt sätta igång kroppen igen. Ååh vad jag längtar!

LZ2A4284web

Fick hem nya skor och klocka för ett litet tag sen. Något jag roat mig med och låtsas i alla fall nu i dessa sjuka dagar…

 

Ett nytt år, en ny start. Har bestämt mig för att lägga fotandet på hyllan ett tag, i alla fall med uppdrag och sådant. Känner att jag inte har det tid jag önskar att jag hade för det. Tycker inte om att göra saker jag är halvbra på. För att bli en bra fotograf krävs det att du lägger ner mycket tid och den tiden har inte jag tyvärr.

Jag satsar helhjärtat på orienteringen. Sen lite mer än ett år tillbaka har jag verkligen varit 110% säker på att det är det här jag vill göra i livet. Det är det jag brinner för, det jag älskar att göra och jag är beredd att lägga ner all tid som krävs för att uppnå de drömmar jag har. Jovisst, jag har stora drömmar och ja, jag vet att de är svåra att uppnå. Jag läste Skogssport för någon månad sen där drottningen av orientering, Simone Niggli skrev att: ”Alla kan inte bli världsmästare, men ingen har blivit det utan att ha försökt”. Så ja, jag är i allra högsta grad säker på att jag inte vill stå här om 20 år och känna att jag inte har försökt.

Jag vågar knappast drömma så pass och säga att jag ska ta ett VM guld. Men jag vet att jag vill bli bäst. I landslagströjan vill jag någon dag vara bäst. En dag, en tävling som för mig betyder mycket, vill jag stå högst upp på prispallen och vara nöjd, känna att jag gjort det allra bästa jag kunnat göra just den dagen och alla andra dagar som lett fram till den, ja helt enkelt vara bäst.